Känslor och sex – två saker som de flesta av oss kämpar med då och då.

För att ha ett lyckligare liv eller ett bättre sexliv kan man ibland tänka att det är viktigt att odla positivitet eller tänka sig själv till glädje.

Men trots vår moderna tids fokus på hur vi kan styra våra känslor, så är inte det nödvändigtvis lösningen.

Vi drar nu igång med månadens nya tema – känslor och sex. Ett ganska så brett ämne, men jag ska göra mitt bästa att kondensera det! Vi kommer att diskutera varför det är viktigt med negativa (och positiva) känslor, vilket syfte våra känslor fyller och hur dina negativa känslor kan hjälpa dig att må bättre och få ett bättre sexliv.

Vi lever i ett samhälle där vi blir bombarderade med budskap om att ”tänka positivt”. Vi ska hitta det positiva i alla livets situationer – oavsett hur traumatiska eller tuffa de är. Vi ska i det närmaste redigera våra tankar, så att vår hjärna är fylld med enbart glada tankar.

Även om det här till viss del kan hjälpa ibland, så kan fokus på positivitet leda till att man faktiskt mår sämre.

Låt mig förklara.

Alla vi människor föds med kapaciteten att känna känslor – både positiva och negativa sådana. Och oavsett var i världen vi kommer från eller hur kulturen ser ut som har dominerat hemma eller i samhället, så har vi alla samma förmåga att känna vissa känslor.

Det är de här känslorna och förmågan att känna dem, som har gjort att vi överlevde på savannen.

• För att inte bli uppätna av lejon behövde vi känna rädsla.

• För att inte stoppa i oss mat som kunde döda oss behövde vi känna äckel.

• För att fortsätta utvecklas behövde vi känna intresse.

Det är samma känslor som hjälper oss att överleva idag, bara på ett annat sätt (om vi lyssnar på dem!)

I mitt arbete som sexolog arbetar jag ständigt med personers känslor kring det de upplever. Sexualterapi handlar inte enbart om sexuella praktiker eller ställningar eller sexlust – det handlar också om rädslor, barndom, sorg och skam.

Det handlar om känslor som kan sitta djupt och som till slut påverkar ens vardag.

I mina samtal under åren har jag märkt att många drar sig för att känna sina negativa känslor.

Det finns en rädsla för att komma nära skammen.

En rädsla för att kännas vid oron eller ångesten.

En rädsla för vad som kommer att hända om man släpper in det som är obehagligt och obekvämt att känna.

Det här är egentligen inte konstigt. Om vi kunde välja våra känslor skulle de flesta av oss säkert välja att enbart känna glädje varje dag. Men det är omänskligt och inte något vi borde sträva efter.

Känslor är inte bara mer eller mindre behagliga tillstånd som vi får stå ut med (även om det ibland kan kännas så). Deras primära syfte är faktiskt att agera som kompasser.

Känslor:

• Talar om för oss vad vi behöver

• Kommunicerar våra behov till vår omgivning

• Motiverar oss att agera på olika sätt

Det här betyder att om vi inte lyssnar till våra känslor – om vi inte hör dem – så förlorar vi viktig information. Information som i det långa loppet hjälper oss att må bättre och att ha ett bättre liv.

En artikel i The Scientific American säger så här om negativa känslor: “(…)anger and sadness are an important part of life, and new research shows that experiencing and accepting such emotions are vital to our mental health. Attempting to suppress thoughts can backfire and even diminish our sense of contentment.”

För att må bra behöver vi alltså känna och lyssna på alla våra känslor – även de negativa.

Vill du ha hjälp att förstå och hantera dina känslor kring sex?

Ladda ner gratismaterialet ‘Känsloguiden’ - utvecklad av Sexologkliniken.

Varför vi inte vill känna negativa känslor

Rädsla för att känna det som är obehagligt brukar bero på flera olika saker. Om vi bortser från att negativa känslor är jobbiga i sig och att vi därför undviker dem, så handlar undvikandet många gånger om upplevelser i barndomen och vår anknytning till våra omsorgspersoner – exempelvis föräldrar eller andra nära vuxna.

Kortfattat kan man beskriva anknytning som en evolutionärt biologisk drivkraft som vi alla föds med. Den är livsviktig och ser till så att våra omsorgspersoner faktiskt tar hand om oss. Utan anknytningsförmågan skulle vi alltså inte överleva.

Det är primärt under de första 3 åren i livet som vi utvecklar vår anknytningsstil. Man kan se anknytningen som en relationsmodell – utifrån vi förstår relationer och har relationer.

I huvudsak finns det två typer av anknytning – trygg och otrygg anknytning. De allra flesta av oss har en trygg anknytning, men även med en trygg anknytning kan man ha ”stråk” av otrygghet i sin relationsmodell.

En otrygg anknytning kan handla om att våra föräldrar själva har haft svårt att knyta an till oss. Det kanske har visat sig i att de har varit nyckfulla i att vara ett stöd i livet, att de har varit känslomässigt otillgängliga, eller att de har blivit arga vid våra känslouttryck.

Om våra föräldrar till exempel var nyckfulla, så lär vi oss att det är så människor kommer att vara mot oss i livet. Att det är så vi ska ha relationer. Att det är det vi kan förvänta oss av andra.

Då kanske närhet utgör lite av en fara för oss eftersom vi vet att man inte kan räkna med närheten.

Det i sin tur kan leda till att vi undviker att blotta oss känslomässigt i relationer – vi kanske undviker att känna och visa ledsenhet, eller att komma en annan person riktigt nära.

Samhällets påverkan på hur vi upplever känslor

Utöver anknytningens påverkan på vårt känsloliv och hur vi är i relationer, så påverkar även vår kultur hur vi känner känslor.

Till exempel i vår kultur så har vi ofta tydliga idéer om vilka känslor som är ”manliga” och vilka känslor som är ”kvinnliga”. Ledsenhet brukar kodas som en kvinnligare känsla, medan ilska ses som en manligare känsla.

Det här kan förklara varför vissa upplever att de alltid gråter när de är arga – fast de egentligen hade velat kunna uttrycka sig på ett annat vis. Eller hur andra blir defensiva, taggiga och utåtagerande när är ledsna, fast de egentligen behöver stöd.

På grund av hur vi könar känslor lär vi oss alltså att bli vän med vissa – och förneka andra.

Utöver det här lever vi dessutom i en tid där idéer om hur vi kan välja våra känslor florerar vitt och brett. Vi medicinerar även ibland vid helt normala tillstånd, som till exempel vid sorg efter en förlust.

Allt det här sammantaget kan göra att man känner skam för att ens ha en negativ tanke eller känsla då och då.

Det här ser jag hos många som jag har hjälpt och jag kan till viss del också känna igen mig själv i det här sättet att fundera och känna. För att komma ur det här – för att inte trycka bort alla negativa känslor och förlora våra inre kompasser, behöver man börja möta alla sina känslor.

I nästa blogginlägg fördjupar jag mig i känslor, deras funktion och vikt och kopplingen till sex och vår sexualitet. Jag förklarar hur de hänger ihop och varför det är viktigt att känna de negativa känslorna för att må bra och få ett bättre sexliv.

Vad tycker du om det här nya temat? Lärde du dig något nytt om känslor?

Glöm inte att ladda ner Känslohjälpen, helt gratis.