Idag fördjupar vi oss i attraktion och pratar om varför sinnesstämning, likhet, positivitet och klumpighet kan vara viktigt för att vi ska bli attraherade av någon.

Läs första blogginlägget i serien om attraktion här.

Sinnesstämning

Sexforskaren Lehmiller menar att vår sinnesstämning är viktig när det kommer till attraktion.

Han beskriver en studie utförd av Krosnick, Betz, Jussim & Lynn (1992) där man undersökte vad som hände när man introducerade ett positivt och ett negativt stimuli till personer innan de fick träffa främlingar.

Studien visade att de som hade fått se en bild på kattungar reagerade i regel mer positivt på främlingen, medan personer som hade fått se en bild på ormar i en bunke precis innan, reagerade mer negativt på främlingen. Lehmiller menar att man kan se på det här som ett fall av klassisk betingning, och jag håller med honom.

Att vi oftare dras till personer när vi själva mår bra eller personer som får oss att må bra, är i sig kanske inte förvånande.

Det här är intressant i relation till vad ”pick-up artists” (alltså ”raggningsexperter”) brukar lära ut.

En vanlig metod som det pratades mycket om för cirka 10 år sedan, är ”negging”. Det innebär att man säger något negativt till någon för att fånga deras uppmärksamhet.

Till exempel ”vad fin din tröja är, synd att byxorna inte matchar” eller ”vad snygg din kompis är”. Raggningsexperterna framhåller det här som ett mycket framgångsrikt sätt att ragga upp någon på.

Det finns dock flera anledningar till att det här inte är en bra strategi, dels är det ett otrevligt sätt att bete sig på rent generellt(!) och dels funkar det inte om vi utgår från vad forskning faktiskt säger.

Det är större chans att personen du interagerar med blir attraherad av dig om hen mår bra – vilket man troligtvis inte gör om man säger något negativt till personen.

Likhet

Ytterligare en intressant faktor som spelar roll för attraktion är likhet. Lehmiller menar att faktorn visar sig när de gäller våra partnerval – att vi oftare väljer partners som är ungefär lika fysiskt attraktiva som oss.

Faktorn är också framstående när man tar hänsyn till att våra partners också ofta har liknande intellektuell kapacitet som oss. Det betyder naturligtvis inte att alla gör den här typen av val (precis som med all forskning stämmer det mer eller mindre för enskilda individer) – men det är vanligare med det här mönstret.

En intressant aspekt av likhet som viktig för attraktion, är att det i sig inte betyder att vi kommer att vara lyckliga i relationen eller att den håller längre över tid, jämfört med par som är olika.

Lehmiller lyfter dejtingsajter som ett exempel på detta. Han menar att även om alla matchnings-algorithmer på populära sajter vill få oss att tro att likhet är lika med lycklig, så stämmer det inte när vi tittar på forskningen.

Det som verkar viktigt i början, är alltså inte viktigt över tid. Vad som är viktigt över tid för att en relation ska hålla kommer jag att ta upp i ett framtida tema på nyhetsbrev, så håll utkik!

Positiva beskrivningar

En annan studie som författaren lyfter – som jag själv tyckte var väldigt spännande, är en klassisk undersökning från 1965 där man tittade på hur attraktiva olika personer upplevdes beroende på hur de hade beskrivit en. Beskrivningar delades upp i fyra kategorier: enbart positiva, enbart negativa, negativa till en början för att sedan bli positiva, positiva till en början för att sedan bli negativa.

Det visade sig att det som resulterade i mest attraktion och det man gillade allra mest, var att personen som beskrev en hade gått från att ogilla en till att gilla en.

Det här kanske väcker en del följdfrågor hos dig. Det gjorde i alla fall det hos mig.

Kan det vara så resultatet speglar en viss tävlingsbenägenhet hos människan? Eller att det handlar om en känsla av bedrift som uppstår när en människa går från att ogilla en till att gilla en. Att vi på något vis har förtjänat det här och därför uppstår attraktion?

Klumpighet

Ytterligare en studie som beskrivs i boken undersökte klumpighet och pinsamma tabbar och dess påverkan på attraktion.

Studien visade att personer som vi uppfattar som framgångsrika och smarta, blir mer attraktiva när de begår mindre misstag, till exempel spiller kaffe på skjortan eller liknande.

Man tror att det här beror på att framgångsrika människor (eller i alla fall upplevt framgångsrika personer) blir mer mänskliga för oss när de begår ett mindre misstag, och att det är det som ökar attraktionskraften. Personer som vi bedömer som medelmåttiga känner vi oss dock mindre attraherade av när de gör samma typ av tabbe. Orättvist, kan man tycka!

Nu vill jag veta – lärde du dig något nytt idag? Var det någon studie som förvånade dig?

Skriv upp dig på Sexologklinikens nyhetsbrev för att läsa framtida inlägg om sex och relationer.